Nej, Lilian var ingen ubermänniska

Idag begravs Prinsessan Lilian. Hon blev 97 år gammal. Enligt samstämmiga rapporter, till och med från rojalist-svenskar som aldrig träffat henne så var hon fantastisk. Hon var, enligt flera av dem ”ett stort stöd för Kungen”, ”helt fantastisk”, ”kunde följa alla etikettregler” och så vanlig.

Så här är det. Alltid när någon dör, speciellt när denne ses som folkkär, så framställt hen som en ubermänniska (för att ta ett begrepp från Nietzsche). Prinsessan Lilian var alltså perfekt. Den ultimata människan.

Jag är ledsen, men sådana människor existerar inte. De gör bara inte det. Det finns otaliga fantastiska människor, inte tvekar jag på att Lilan var någon sådan, men hon hade sina fel och brister. Alla har det. Jag har det, du har det. Folk tycker om oss ändå. Jag vet inte hur hon var. Men sanningen brukar ligga någonstans däremellan. Men en människa är inte ENBART fantastiskt och perfekt. Det fungerar inte så.

Någonstans borde det kanske vara dags att sluta helgonförklara människor, bara för att de, tragiskt nog, tillsist dör.

Oavsett vem det må handla om.

Det går ju faktiskt att sörja ändå.

Man måste ju ha kul fast världen är galen tänker Bertil (?)

Världen är upp och ner som vanligt. Sverige har återigen bevisat att det går bra i en talarstol och inför svenska folket att prata om demokrati, samtidigt som man till och bygger upp en vapenfabrik i Saudiarabien, en blodig diktatur. Sossar som moderater, folkpartister eller vem det nu är i den här ”det var ditt fel” soppan, ta ert ansvar och avgå. Det är skamligt och vedervärdigt. Varken förra S-regeringen eller nuvarande kan inte fly från ansvar. Avgå NU!

Med det sagt kommer en lite festligare nyhet. Igår på kvällsöppet diskuterades vad tusan Madeleine gör i New York. Softar hon på våra skattepengar, tänker några? Nej då, hovet (propagandamyndigheten) med Bertil Ternert i spetsen låter meddela att hon betalar allt med sina privata pengar. Skönt att höra! Eller!? Nej, det är just det som gör det ganska roligt. Hennes privata pengar är våra pengar, från oss till hennes familj. Hon är sedan födseln försörjd av oss, skattebetalare. Så hur man än vänder och vrider på det, privata pengar eller inte så landar det hos oss. Det är tjusningen med detta feodalistiska och odemokratiska system. Kalla det vad ni vill. Fakturan landar på samma ställe oavsett. Givetvis är inte det den största invändningen mot monarkin som sådan, men värt att ta upp dock när det talas om ”privata pengar”…

Men det var värt ett försök, Bertil. Och väldigt roligt. Man måste ju kunna ha roligt trots att världen är som den är, eller hur? Om du vill ha roligt nästa gång? Ring bara hovet och fråga efter Bertil!

SR, AB