Republikanerna och Latinorösterna

Republikanerna har ett demografiskt problem inför presidentvalet nästa år. Det är något som hängt med partiet länge. John McCain fick 31 procent av latinorösterna 2008. Mitt Romney fick ännu mindre, 27 procent, 2012. I ett USA där just latinos blir en allt större väljargrupp räcker inte det för att vinna ett presidentval. Det är en av anledningarna till att de förlorade så väl valet 2008 som 2012, tillsammans ökat valdeltagande hos bland annat Latinos. Mitt Romney vann exempelvis 59 procent av de vita väljarna men förlorade ändå valet 2012 klart. 1988 vann George H W Bush vita väljare med samma siffror och vann valet överlägset. Så mycket har USA förändrats.

Nu rapporterar Los Angeles Times om en ny studie som gjorts. Studien visar att Republikanerna måste vinna 47 procent av latinorösterna för att vinna presidentvalet. Den magiska siffran innan låg på 40 procent. Det bygger dock på att deras eventuella presidentkandidat presterar liknande resultat bland vita väljare som Mitt Romney gjorde 2012 (59 procent). Om de vinner fler vita väljare behöver de färre latinos. Som exemplifierades i artikeln: Vinner de 60 procent krävs ”bara” 42 procent av latinorösterna.

Nu ska studien, i det här skedes, tas med en nypa salt. Det är inte helt lätt att förutspå demografisk utveckling. Men oavsett vad den magiska siffran landar på växer befolkningen latinamerikaner och Republikanerna har svårt att hänga med.

Det är nämligen utmaning nog att gå ifrån 27 procent av latinorösterna till 40 procent som minst verkar krävas. Att lyfta 13 procent görs sällan på en handvändning.

Vägen till 270 elektorsröster 2016

Amerikanska presidentval avgörs numera med få undantag i ett antal delstater som brukar kallas ”Battleground states”. Det är delstater som i presidentval i regel kan gå hur som helst, antingen till en demokratisk eller en republikansk presidentkandidat. Att vinna delstater är centralt eftersom valet avgörs genom elektorsröster. Först till 270 stycken vinner valet.

Ohio och Florida, 18 respektive 29 elektorsröster, ses framför allt som delstater den som vill bli president ska vinna. Både 2008 och 2012 vann Barack Obama de två delstaterna och sedermera valet. Detsamma gäller George W Bush, 2000 och 2004.

Övriga delstater som ses som Battleground states” eller ”Swing states” är:

Pennsylvania (20) (Pennsylvania har gått till demokratiska presidentkandidater sen 1992, bör tilläggas).

Virginia (13)

Wisconsin (10)

Colorado (9)

North Carolina (15) (Romney vann den 2012, Obama vann den 2008. Överlag ganska republikansk vänlig)

New Hampshire (4)

Nevada (6)

Det går slarvigt att kalla de ovan nämnda delstater som stater där det på förhand inte är helt givet vilket parti och kandidat som tar hem dem. Exempelvis är New York och Kalifornien delstater Demokraterna alltid vinner precis som Texas än så länge är en klar republikansk delstat. Därför kan de bli så avgörande.

Allting tyder på att 2016 kommer bli likt valen 2008 och i synnerhet 2012. Det innebär en demografisk utveckling där ännu fler latinos eventuellt kommer rösta. Inte heller är det sannolikt att stora förändringar kommer ske bland viktiga delstater.

2008 vann Barack Obama de här delstaterna. 2012 upprepade han bedriften nästan helt och förlorade bara North Carolina.  Men man bör ha i åtanke att Obama hade haft råd att förlora både Florida och Ohio till Mitt Romney och ändå vunnit valet. Barack Obama hade då hamnat på 285 elektorsröster mot Mitt Romneys 253. För Republikanernas del fattades det alltså 17 elektorsröster.

Republikanernas väg i nästa års val går alltså genom att inte bara ta hem Florida och Ohio utan också någon/några ytterligare delstater. Här går det nog att utgå ifrån att de ser Virginia med 13 elektorsröster som ett realistiskt mål. Virginia är en delstat som, förutom 2008 och 2012, röstat på en republikansk presidentkandidat. Men med Virginia, Ohio och Florida hamnar de ändå fyra elektorsröster kort. De hamnar då på 266. Det krävs alltså ytterligare en delstat. Colorado med sina nio elektorsröster kan rädda dem. Om de vinner Florida, Ohio, Virginia och Colorado vinner de presidentvalet (275-263). Samtidigt bör man komma ihåg att både 2008 och 2012 förlorade de Colorado med över 100 000 röster. Nevada är också en delstat de kanske satsar på. Visserligen ger den bara sex elektorsröster men den räcker om de tar hem Florida, Ohio och Virginia också (272-266). George W Bush vann Nevada både 2000 och 2004.

Det här är dock lek än så länge och bygger på att delstaterna som var viktiga 2008 och 2012 blir viktiga även 2016 och att det blir ett jämt presidentval med två starka presidentkandidater.  Colorado och Florida är delstater som präglas av en allt större befolkning bestående av latinos. Om Republikanerna kan göra bättre ifrån sig bland dem, vilket de egentligen måste, kan de vinna både Florida och Colorado. Helt plötsligt ser vägen till Vita Huset inte speciellt krånglig ut.

Demokraterna å sin sida, för att fortsätta på ”Obama koalitionen” som fortsatt är partiets bästa väg till Vita Huset en tredje mandatperiod, måste lyckas väl ut med att få afroamerikaner, unga och latinos att både rösta på dem i hög grad men även dyka upp och överhuvudtaget rösta.

Övriga delstater måste, som det är nu, ses som favoriter att fortsatt gå till Demokraterna. Det handlar alltså om Wisconsin, Pennsylvania och New Hampshire.

Ett parti som i två val i rad vunnit presidentvalet genom segrar i viktiga delstater har givetvis ett övertag. Det ligger i sakens natur. Men oavsett har Republikanerna en uppförsbacke. Låt oss exempelvis låtsas om att valet handlar om fyra viktiga delstater, Florida, Ohio, Colorado och Virginia. Den som vill kan slänga in Nevada också.  Utan de här delstaterna hamnar Demokraterna på 257 elektorsröster och Republikanerna på 206.  Då är delstaterna alltså inte inräknade hos någon av partierna. Det här bygger på att Demokraterna vinner de delstater de vann 2012 bortsett från de fyra avgörande som nyss nämndes.

Demokraterna kan välja och vraka bland fyra delstater och saknar 13 elektorsröster. De behöver bara vinna en delstat och i värsta fall två. Republikanerna behöver vinna först och främst Florida, Ohio och Virginia. Sedan ytterligare en (Colorado och/eller Nevada).

Just nu är det förutsättningarna inför vägen till 270 elektorsröster.

Donald Trump är en idiot men lyfter fram ett öppet sår hos Republikanerna

Lindsey Graham, senator från South Carolina och en av många republikanska presidentkandidater, kommenterade en annan president kandidat – nämligen Donald Trumps rasistiska kommentarer angående mexikaner –  genom att påtala att det nog inte är så partiet vinner tillbaka latinoväljare. Han har givetvis rätt. Ändå pekar Trump på något känsligt i det republikanska partiet.

Det är just dilemmat i hur man ska ta sig an migrationsfrågan. De som minns valet 2012 vet att Mitt Romney 2012, en egentligen moderat republikan, var tvungen att gå så långt åt höger i primärvalet genom att säga att han förespråkar ”self deportation”. I presidentvalet sen förlorade han valet delvis på grund av att han gjorde så dåligt ifrån sig bland latinoväljare. Han fick 27 procent, sämre än partiets presidentkandidat 2008, John McCain som fick 31 procent.

Den här valrörelsen har Jeb Bush, en annan presidentkandidat, först gått ut och sagt att han är för att odokumeterade ska få en chans att få medborgarskap. Sedan backade han. Det här gäller många av de republikanska presidentkandidaterna. För det här är känsligt. Donald Trump får så mycket uppmärksamhet, inte bara för att han är en rik affärsman som ger sig in i politiken, utan för att han på ett vidrigt sätt lyfter Republikanernas problem.

Republikanerna har, kan vi säga, två motpoler. En motpol, den moderata, vill att partiet går mot mer inkluderande och i alla fall i någon form föreslår annat än ”self deportation” för att i alla fall ha en chans att förbättra sin chans kring just latinoväljare En förutsättning för att vinna presidentvalet. Rand Paul, senator från Kentucky och också presidentkandidat, har försökt gå åt det hållet. Sedan finns det en annan, de väldigt konservativa som kandidaterna i primärvalen måste vinna deras hjärta, och de är emot migranters rättigheter. De vill slänga ut dem, rakt upp och ner. De tycker bland annat att migranterna tar amerikaners jobb och trycker ner lönerna.

Det är självklart så att de flesta republikanska presidentkandidaterna avfärdar Trumps rasistiska uttalanden. Men det innebär inte att de har en lösning framåt i migrationsfrågan. För här ska man först komma levande  i primärvalet utan att, likt Romney, säga att man förespråkar ”self deportation” – sen i ett presidentval också vinna valet och då krävs det att man gör bättre ifrån sig bland latinoväljare.

Självklart kommer inte Republikanerna vinna fler såna väljare när en av deras kandidater uttrycker sig rasistiskt. Och det är därför övriga, de mer etablerade, har fullt upp att deklarera sin åsikt och hur Trumps uttalande inte är något de står bakom.

Det är ingen vidare bra start för ett parti som vill vinna tillbaka Vita Huset i 2016. Men likväl är det skit Trump lyfter fram ett öppet sår hos dem som de faktiskt måste ta tag i på riktigt.