Zlatangate

För några dagar sedan intervjudades Sveriges lagkapten i fotboll, tillika storstjärnan Zlatan Ibrahimovic, i Expressen. Det var en på många sätt bisarr intervju följd med dels märkliga frågor och avsaknaden av egentliga frågor av kritisk karaktär. Det var mer intervju gjord av en supporter på sin stora idol. Problemet med intervjun var dock i första hand inte det, även om vissa gärna vill skylla på media för att försvara Zlatan. Hela problemet var hur han tog tillfället i akt att utrycka sig nedvärderande om damfotbollen. Låt mig ge er några exempel.

(detta apropå bilfadäsen med Anders Svensson på fotbollsgalan)

 

Det blev väl konstig fokusering kring det över huvudtaget?

– Ja, men det är konstig fokusering från dem som pratar om det, inte från förbundet som gjorde gesten. Gesten är fantastisk, men de som pratar om den är katastrof. Hur fan kan du jämföra en damprestation med en herrprestation individuellt?

Ja, det är ju två helt olika saker…

– Det är helt omöjligt! säger Ibrahimovic med bestämdhet.

– När jag kommer ut i Europa jämför de mig med Messi och Ronaldo. När jag kommer hem jämför de mig med en damspelare. Ska jag behöva skämmas för att vara en svensk fotbollsspelare?

Notera, till att börja med, hur ”journalisten” på något sätt vill lägga saker till rätta och snarare trösta Zlatan än att ställa följdfrågor. Sedan har vi en viktig del här. Han skäms. Här i Sverige blir han, enligt sig själv jämförd med en motsvarighet på damsidan. För honom är det hemskt och skamligt. Det är ett enkelt sätt att nedvärdera damfotbollen och det ser inte snyggt ut. Han verkar också vilja mena att Anders Svensson bör få en bil, men Therese Sjögren som på motsvarande sätt också gjort en massa landskamper, inte ska ha en. Här säger det något viktigt. Kvinnors prestationer är mindre värda eftersom de är så dåliga inom fotbollen. Det spelar alltså ingen roll om prestationen är densamma som Svenssons. Vi fortsätter:

Det är synd om Anders, för han har gjort det fantastiskt bra. Vem som kommer att slå hans rekord det vet jag inte, men vem pratar om det rekordet i dag? Ingen! Man snackar om att han ska leasa, hur mycket han ska skatta… Snälla, lägg ner! Herregud. Det går inte att jämföra. Hylla honom i stället för det här rekordet och för att han är en av de få spelare vi har som har kommit upp på den nivån. Det är bättre att vi är på den linjen än att vi sänker hela hans värde för att jämföra honom med damernas individuella prestationer. De kan få en cykel med min autograf så blir det bra, säger Ibrahimovic och poängterar att det är behandlingen av Anders Svensson som han vänder sig mot, inte sakfrågan.

Här är Zlatan givmild. Therese Sjögran kan få en cykel för besväret (!). Han har nu lagt till att han skämtade och att det var riktat mot media.

Problemet i hela den här soppan är givetvis inte Anders Svensson, det har nog ingen påstått. Hela problemet är Svenska fotbollsförbundets otroliga nedvärderande syn och klantighet när det kommer till att ge en bil till Svensson och blommor till Sjögran. Som om Sjögran, trots att nivån är en annan, inte har åstadkommit något (fast hon gjort samma sak) lika bra som hennes manliga motsvarighet.

Jag hade inga större förhoppningar på Zlatans syn när det gäller genus och jämställdhet. Han är en duktig spelare. För mig har det alltid stannat där. Men hans uttalande går inte att avfärdas som ett skämt, eller en mediavinkling. Han har uttryckt sig nedvärderande om damfotbollen. Nu kommer säkert många säga ”men han har ju rätt, de är värdelösa”. Poängen har aldrig varit det, eller att nivån är en annan. Vi måste lyfta ögonen. Fotbollen är mansdominerad. Den är fortsatt av och för män. Det har blivit bättre, men den är fortfarande exkluderande. Det är en spegling av samhället, där kvinnor alltjämt har en uppförsbacke på många sätt. Så ni som inte kan se det här ur ett fotbollsperspektiv, lyft ögonen och se det samhäelliga perspektivet. Det är problemet. Det Zlatan gör är att, i egenskap av landslagskapten, tala nedvärderande om dem som nu spelar och de tjejer som en dag vill bli fotbollsspelare. Han är, förutom rollen som lagkapten, en förebild. Det finns absout INGEN som helst anledning att tala om damfotbollen på det sättet medtanke på hur bortprioriterad den är eller kvinnors ställning överlag. Nu kommer folk invända att herrfotbollen drar in mer pengar.  Visst, så är det, men det är inte heller poängen. Poängen är att fotbollsvärlden, vilket på många sätt illustrerades av fadäsen på fotbollsgalan av Svenska fotbollsförbundet, att damfotbollen är bortprioriterad.

Men Zlatan har aldrig varit huvudproblemet. Det har och är förbundet. De har ingen som helst värdegrund, vilket går att se på hur de hanterat kaoset kring Albornoz och Gerndt. Inte heller, som sagt, när det gäller bilgrejen på fotbollsgalan. De kan inte nu heller få tummen ur och fördöma Zlatans uttalande. De vill, enligt sig själva, inte recensera spelares uttalande fast de säger sig ha en värdegrund. Svenska Spel däremot, förbundets huvudsponsor, var kritiska precis som damlandslagets förbundskapten. Det sistnämnda är i sig ironiskt, då hon  är anställd av just förbundet.

Det finns en än sorgligare aspekt av det här. Var är alla manliga proffesionella fotbollsspelare? Varför reagerar dem inte? Är det för att de inte vågar säga emot stora och ”mäktiga” Zlatan, eller för att de delar hans unkna och nedvärderande syn? Jag vet inte svaret, men jag tror det är en blandning. Den enda spelare som jag läst varit kritisk mot hans uttalande är Henrik Rydström, numera före detta spelare i Kalmar FF. Han är klok och förståndig. Annars i princip knäpptyst.

Jag är också rädd för att det handlar om en priviligerad bubbla. Zlatan har inte haft det lätt i sitt liv, men har ett j*vligt bra liv nu med sexsiffror på banken. Det spelar in. Han är priviligerad med svårighet att se utanför sin egen tunnel. Det är ett problem han delar med många. Eller för att citera Olof Lundh på Fotbollskanalen:

Deppigast är egentligen att Zlatan som så många gånger pratat om hur han med sin bakgrund behövt vara mycket bättre än andra för att bli accepterad. Hur tror han Pia Sundhage o Co har haft det på vägen? Han borde identifiera sig med dem, och inte sparka på dem.

På något sätt är det vad allt handlar om. Han trampar på dem. Det är fegt, oförsvarligt och onödigt.

Svensk fotboll har problem. Zlatan är en del av det problemet men knappast huvudproblemet. Problemet stavas ett förbund som får vem som helst att skämmas och som är fyllda med priviligierade män utan förmåga att se utanför sin bubbla, vilket leder till sådana här fadäser som bilgrejen så väl som incidenten med Gerndt och Albornoz. Varken Zlatan och förbundet är ensamma i sin syn, och det är nog det jävligaste av allt.

Om detta må vi prata om.

Damfotbollen – en spegling av samhället

För några dagar sedan inleddes EM här i Sverige. Det svenska damlandslaget inledde mot Danmark. Man gjorde en ganska slätstruken insats, och 1-1 var nog om man ser till spelet helt rättvist. Dessutom brände svenskarna två straffar (!). Båda rent ut sagt uselt slagna. Men det var dessvärre inte det som ledde till rubriker, eller folk hade uppmärksammat efteråt. Det var, föga förvånande, att kvinnor överhuvudtaget spelade fotboll. På Twitter kunde man se män göra sig lustiga, anspela på kvinnornas sexuella läggning, till viss del deras utseende och kalla de horor för att på så sätt förminska dem och deras prestation. Det här skulle förstås inte hänt om det var män, normen som spelade fotboll. Visst skulle kritik framförts, det hör ju till, men få tänker ens tanken att sexualisera männen som spelar eller kalla de ”bögar” om de gjort en dålig match. Det här är för all del ingen isolerad företeelse för fotbollen, utan en spegling av samhället. Men ingenstans jämför vi kvinnor med män som i fotbollen. Män är alltid normpunkten som vi vill referera till, för så har det alltid varit och så är, precis som mycket annat, fotbollen uppbyggd. Jag har själv gjort det och kommit på mig själv. Det är problematiskt, då det är olika saker på sätt och vis. De har olika förutsättningar och det vore inte rättvist mot någon att jämföra dam och herrfotboll rakt av. Vi måste lära oss att kunna skilja dessa saker åt.

Samtidigt är det här, vilket jag snuddade vid ovan, en samhällstendens – en spegling av samhället. Det klart det är fåtalet idioter som uttryckte sig kränkande och förminskande, varav några av dem framstående inom elitidrotten, men det är det här kvinnor råkar ut för. De bedöms inte för sin prestation, de sexualiseras, de kallas flator och (i det här fallet) att de minsann inte borde spela fotboll eller vad det nu kan handla om. De förminskas på ett bisarrt och hatiskt sätt.

Jag har ingen illusion om att fokus kommer förflyttas, bara sådär, från att allting utgår ifrån herrarna till en viss vridning till damfotbollen. Då är man inte realist. Men mycket har blivit bättre, och i första EM-matchen sågs faktiskt Sveriges match av 1,7 miljoner TV-tittare tillsammans med ett fullsatt Ullevi. Det finns alltså hopp. Och det är glädjande. Men någonstans måste vi kämpa för att män som kvinnor, som väljer att spela fotboll, får chansen att göra det och bedöms utifrån dennes förutsättningar – inte huruvida hon är bra i förhållande till männen eller hur snygg hon är. Utan hur duktig hon är i förhållande till sina kvinnliga med och motspelare.  Då krävs det flera saker, men framför allt att det satsas på damfotbollen, som det görs på herrfotbollen och låt oss vara ärliga, så är det inte idag. Vid EM skulle herrarna som max fått 1.7 miljoner kronor, medan en damspelare som max skulle tjäna 150 000 (!). Det är häpnadsväckande siffror. Det visar att inte ens svenska fotbollsförbundet satsar på damfotbollen. Ett lönegap, om man vill vara sådan, som speglar samhället i övrigt.

För mannen är fortfarande normen. Det han gör är bra och han bedöms efter det. Medan kvinnor för att ta sig in i något nytt, som fotbollen, ska behöva stå ut med sexistiskt skit och bedömas efter utseende, snarare än prestation och hat för att hon har mage att vilja spela fotboll som det handlar om i det här fallet. Så har det, genom historien, alltid varit. Nu är det fotboll, en gång i tiden var det rösträtt och så har det fortsatt.

En ständig kamp för att bli behandlade som människor och få göra det de tycker om, och bli bedömda utifrån det.

Vi är nu på år 2013, och det är fortfarande långt ifrån en självklarhet.

Lästips: Jack Werner (han som samlade ihop alla diverse kränkande och hatiska tweeten).

Obama mot seger som det ser ut nu

På tisdag är det exakt en vecka kvar till det amerikanska valet. Så vem leder? Hur ser det ut? Vem har enklaste vägen till den magiska siffran 270 elektorsröster? Som det ser ut nu är det mycket enkelt. Svaret är Barack Obama. Han leder så viktiga Ohio och många av de andra så kallade ”swing states”, samtidigt som Mitt Romney leder Florida.  Det gör, om det vore val idag, Obama omvald som president. Inte med så bred marginal som 2008, vilket knappt någon nog hade förväntat sig, men ändock en seger. Visst kan mycket hända. Det finns tid att ta igen försprånget, då Obama till exempel bara leder med några procent i Ohio. Men Mitt Romney behöver i regel och som det ser ut nu, en seger i både Ohio och Florida för att bli president. Visst kan han vinna utan, men vägen dit är jobbigare. För Obama, medtanke på att han somsagt leder de allra flesta andra ”swing states” räcker det med Ohio. Det gör just Romneys resa till 270 elektorsröster lite jobbigare, och lite mer komplicerad.

Alltså, som det ser ut nu så blir Barack Obama omvald. Och som det så fint heter är det nu snarare upp till Obama att förlora racet, än för Romney att vinna det.

Jag gjorde förövrigt en egen karta, där jag gav Obama 290 elektorsröster och Romney  248. Här kan ni se den. Det känns sannolikt, men samtidigt kan segern bli ännu större.

Lästips:  Martin 

Den här sanslösa domarkåren

Jag borde inte skriva ett inlägg i ren ilska precis efter att en domare för jag vet inte hur många gånger i ordningen, avgjort en fotbollsmatch. Men jag gör ett undantag. Nyss avslutades skånederbyt. Sevärd fotboll med mycket känslor, förstås och där allt skulle vara i sin ordning om inte han som på något sätt ska skapa ordning- förstör allt. Igen. För jag vet inte hur många gånger. Vi börjar i rätt ände. En bit in i första halvlek, så blev HIF:s anfallare Djurdic nerdragen av Pontus Jansson som siste man. Det borde varit rött kort, frilägesutvisning som det heter i regelboken. Istället blev det ingenting. NADA. Sen en bit in i andra halvlek tog Helsingborg ledningen efter en målvaktstavla. Men i slutskedet så fick Malmö då sin kvittering. Detta efter en hörna som inte skulle varit en hörna. Det skulle varit inspark. Två missar, två fatala missar av domaren så här långt.  Men det slutar inte där. I slut minuterna tog bollen på en Malmö hand i straffområdet. Handen var inte till kroppen, utan utanför. Domaren kunde med fördel dömt straff. Han gjorde det inte.

I förra matchen fick Malmö en straff skänkt från ovan som gjorde så att de kunde bärga trepoäng borta mot Åtvidaberg. När HIF mötte AIK kunde inte domaren avgöra om bollen, som var en meter över linjen, var inne eller inte.. Detta är bara några exempel av en domarnivå, en domarkår som är så sanslöst dålig. Som avgör match. Och som fortsätter att göra det. Detta gäller inte, för att tydliggöra enbart HIF, långt i från –  utan nivån överlag har varit för låg och för dålig. Jag bara tog deras matcher som exempel, den här gången.

Det är lätt att tappa hopp och entusiasm inför svensk fotboll när man ser dessa domare med jämna mellanrum, göra så här fatala och kostsamma misstag.

Snälla, SVFF. Gör något. Det här håller inte.

AB

Svenska fotbollsförbundet – okunskapen och ignoransen personifierad

Vi kan ju bortse från att det svenska fotbollsförbundet överlag verkar vara inkompetensen personifierad i det rent fotbollsmässiga och koncentrera oss på det lite mer djupare, visserligen fotbollsmässigt det också, men det faktum att svenska landslaget ska möta Bahrain i en landskamp. Ett land där landslagsspelare som ställer sig på protesternas (arabiska våren) sida blir uteslutna ur landslaget och tvingas fly landet och där människor med annan åsikt torteras och fängslas.

När Sverige skulle möta Saudiarabien för några år sedan, där kvinnor inte får gå på fotbollsmatcher b.la så sa dåvarande förbundskaptenen Roland Andersson-”de kan väl se matchen på TV”. Det säger en del även om det var en otrolig groda från Roland när det begav sig, om fotbollsförbundets syn på omvärlden. För dem är det fotboll, enbart fotboll. Oväsentligt och fullständigt ignoranta att människor slås ihjäl för att de har en annan åsikt. I den här krönikan framkommer det att landslagschefen inte ens har en aning om vad som försiggår i landet (!).

Hur kan det vara möjligt att Sverige har ett så ignorant och oansvarsfullt förbund? Var är kunskapen och var är känslan? Nej, det är inte bara fotboll- det har aldrig bara varit fotboll. Framför allt är det människor vi pratar om, förtryckta människor som inte ens fotbollsförbundet vet om existerar i det berörda landet.  Och varför som krönikan av Eric Rosen lyfter fram ovan, varför är det så ohyggligt tyst om den här matchen!?

Ibland önskar jag även att spelarna som visserligen har en enda uppgift- att just representera landslaget kan själva komma fram till någon slutsats, eller ha synpunkter. Jag menar inte nu att fotboll och politik alltid och oavsett hör ihop, men ibland gör det just det. Framför allt när människor i landet vi ska möta så tydligt förtrycker människor, och när även protest vågen nått landet (arabiska våren). Ja, då ställer vi oss på förtryckarnas sida. För det är så det blir och ser ut. Istället för en liten oskyldig markering. Men just ja, förbundet har ju ingen aning om hur vår omvärld ser ut…

Den här videon kanske kan vara något för fotbollsförbundet. I rent utbildningssyfte.